Begreppet lobbying innebär att medvetet bearbeta beslutsfattare med syfte att påverka beslut i en önskad riktning och är någonting som ofta förekommer i politiska sammanhang (Nationalencyklopedin, 2015).
I SOU (1999:121:17) definieras begreppet lobbying som ”icke-institutionaliserade direktkontakter med politiker eller tjänstemän i syfte att påverka offentligt beslutsfattande”. Denna definition är snävare än nationalencyklopedins, då den definierar att det handlar om icke institutionaliserade aktörer. Direktkontakter kan enligt denna definition se ut på olika sätt och kan innebära allt från ett direkt personligt möte till skriftlig kontakt (SOU 1999:121:16).
I anglosaxisk kontext har lobbying förekommit sedan år 1215, men det är enligt samhällsvetaren John. R Wright i samband med det amerikanska inbördeskriget slut som den lobbyverksamhet som vi idag förknippar med USA växer fram (SOU 1998:146:97). Anledningen till att lobbying som fenomen växte sig starkt i USA anses bero på den amerikanska befolkningens önskan och strävan efter oberoende och frihet, samt rätten att uttrycka sin politiska vilja och detta gjordes vanligen genom direktkontakt med delstatsledarmöten (SOU1998:146:97,98).
Ur ett demokratiskt perspektiv kan lobbying tolkas både positivt och negativt och inom forskningsfältet förs en debatt kring detta. Lobbying anses positivt i den bemärkelsen att flera aktörer får möjlighet att vara med och påverka. Begreppet anses samtidigt negativt därför att resursstarka grupper i samhället har stor möjlighet att använda sig utav lobbying, vilket i en förlängning förstärker eliters makt i samhället, vilket kan leda till ökade klasskillnader (Larsson, 2005:196; SOU 1999:121:45). En registrering av lobbyister för ökad transparens i den demokratiska processen diskuteras och länder har olika lagar kring detta. I USA infördes krav på registrering vad gäller lobbyverksamhet år 1946 som ett försök att reglera och kontrollera den (SOU1998:146:99). En registrering kan leda till en tydlig överblick om vilka aktörer som påverkar politiska beslut, men då lobbying kan utföras både synlig och dold, kan registrering leda till att klyftan mellan resursstarka och resurssvaga aktörorganisationer ökar. Detta eftersom resursstarka organisationer antas ha större möjlighet att utföra dold lobbying. Det skulle i en förlängning riskera att hämma mångfalden av de som önskar påverka politisk beslutsfattning (SOU 1999:121:131).
Sverige har gått från att ha ett parlamentariskt korporativt politiskt system, där diverse intresseorganisationer har utövat inflytande inom politiken, till ett mer pluralistiskt styrelseskick som blivit alltmer marknadsorienterat (Larsson, 2005:183). Detta innebär att svensk politik antas präglas av lobbying i större utsträckning i framtiden, jämfört med tidigare (SOU 1999:121:44).
Referenser[]
Larsson, L. (2005). Opinionsmakarna -En studie om PR-konsulter, journalistik och demokrati. Lund: Studentlitteratur.
Nationalencyklopedin. (2015). Lobbying. Hämtad 2015-09-14, http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/lobbying
SOU 1998:146. Lobbning. Stockholm: Fritzes Offentliga Publikationer.
SOU 1999:121. Avkorpotivisering och lobbyism – konturerna till en ny politisk modell. Stockholm: Fritzes Offentliga Publikationer.
Förslag till vidare läsning[]
Möller, T. (2009). Lobbyism I den svenska riksdagen. Stockholm: Precis.
Naurin, D. (2007). Backstage Behavior? Lobbyists in Public and Private Settings in Sweden and the European Union. Comparative Politics, 39(2), 209-228.
Strömbäck, J. (2011). Lobbyismens problem och möjligheter – Perspektiv från dem som både lobbar och har blivit lobbade. Stockholm: Precis.
SOU 2000:1 En uthållig demokrati! Politik för folkstyrelse på 2000-talet. Stockholm: Fritzes Offentliga Publikationer.